Jahapp, då har jag hittat en sällskapsdam åt tant Thyra:) En 17-årig farbror, korsning mellan amerikanskt varmblod och Orlovtravare. Herrn är skimmel, vit med brunsvarta små fläckar, lite pippilångstrump-känsla.

Nya farbrorn kommer kanske redan nästa helg beroende på om jag hinner lösa alla praktiska detaljer. Han stannar sedan åtminstone (Heidi, vad då åtminstone? hehe..) till sista september då Heidis lilla fröken Dite kommer hem.

Konstigt det här med hästar. Har man en blir det lätt två, kanske tre, kanske.. Även om man har ett stall fullt med valacker kan hästarna plötsligt bli fler, hur kan detta komma sig?

Massor att skriva, det är ju ännu en gång ett tag sen sist:)

Men men, ni får nöja er med lite mer och mindre spralliga bilder från min fina tant Ture och hennes bästisar shettisen Ramse och Welsch part bred- valacken Eros. Håll till godo!:)

Nu är det då igen ett litet tag sen jag har skrivit nåt i bloggen. Som sagt, det är inte brist på händelser, men brist på skrivtid:)

Jag har tränat massor med hundarna på sistone och verkligen satsat på att båda skall få tillräckligt med egentid. Det märks verkligen genast när Molly inte är på topp med lydnadsträningen, ett par tre dagars latande från mattes sida så finns det helt plötsligt väldigt många intressanta spår i skogen och tydligen väldigt mycket vax i öronen på tanten..?

Molly har ju förresten också haft födelsedag, 24.4 blev hon 4 år, min lilla hund. Hon va ju just en liten valp med helt underbart små ögon och enorma tassar:)

När det gäller Milou så har jag och husse bestämt oss för att verkligen ta ett krafttag när det gäller socialisering och att "lära sig uppföra sig", det är Milous stora mål i livet, haha. Han är verkligen en underbar hund med mycket bättre förutsättningar än vad Molly någonsin har haft när det gäller den mentala biten. Han är självständig, stark, modig, har stor arbetslust, glad, sprudlande, hysterisk..? Hehe, just det är hans svaga sida, så mycket energi att det lätt slår över helt enkelt. Jag har därför börjat med en ny startegi. Tidigare har jag undrat om jag helt enkelt aktiverar honom för lite men det är inte så, passivitetsträning och stabilitet är a och o just nu för lilla gubben. Några av de saker som vi därför fokuserar stenhårt på är:

- Sitta eller ligga i bilen. Står han eller får chansen att yra runt blir det lätt ett hysteriskt pipande och gnällande. Därför är det nu så att ställer han sig upp så stannar bilen tills han satt sig, funkar bättre för varje dag!

- En liten stund koppelpromenad innan han får vara lös i skogen på promenader. Det gäller att helt enkelt utgå från en lugn sinnesstämning, då är han lämpligt aktiv hela tiden. Glad och sprallig men inte galen..

- Passiva pauser här och där. På promenader, under träning, i olika miljöer...

- Lydnadsträning, promenad, lek, hälsa på folk, allt sådant sker bara när jag anser att Milou är i tillräcklig balans. Det fungerar faktiskt väldigt bra också att bryta en situation som jag anser blir för stressig, t.ex massor massor med lek under en lång stund. Då tar man gara tag i halsbandet en stund och det riktikt syns på Milou hur allt liksom "rinner av" honom, hehe svårt att förklara.

En annan sak som märks på Milou är att han håller på att bli vuxen. Han vaktar mycket mera än tidigare och är mer vaksam mot främligar än när han var liten. Vaksam är kanske fel ord för det får det lita att låta som om han är rädd och det är helt fel. Han är definitivt inte rädd, han möter en ny person med stor självsäkerhet, ibland mer än vad jag vill tillåta. Därför har husse och jag nu strikta regler för hur när och var Milou hälsar på folk. Det är inte hans uppgift att "kolla upp" folk och det är lite den attityden som man får känslan av att han har ibland.

Det är intressant hur man får jobba med socialisering och människor och allt vad det innehåller hela tiden. Milou älskar ju folk och har alltid gjort men det är ingenting som säger att saker och ting inte behöver övas. Tänka sig, sååå helt olikt mot sådant som jag har fått kämpa med tillsammans med Molly men endå ganska lika.. Undrar om någon förstår vad jag svamlar:)

Annars har vi jobbat på med allt möjligt. Vi promenerar, cyklar (det är ju snart dags för den bedrövliga sommarvärmen så Molly måste vara i toppform), tränar lydnad och försöker träffa andra människor och hundar så ofta som möjligt. Milou har t.ex varit med till vasa och på senaste tiden har han fått mest uppmärksamhet på söndagsträningarna. Molly behöver ju också sin tid, mattes lilla tant:) Idag t.ex fick hon följa med till Jyväskylä i lastbil med mig och husse. Hon älskar verkligen att få vara med på diverse märkliga uppdrag. Vi åkte hemifrån vid 3-tiden på morgonen och hundarna är alltid lika redo för nya utmaningar vilken tid på dygnet det än gäller.

Oj oj så långt inlägg och jag har ju inte hunnit skriva allt ännu:) Kanske bäst att sluta nu så att någon orkar läsa, får återkomma senare.

God natt alla!

Haha, fick en sån kommentar och sluter mig då till att det är för länge sen jag skrev nåt i bloggen:) Har egentligen mycket allt möjligt att skriva om men ingen tid, som vanligt då alltså..

Alla mina fyrfotingar mår bara bra, söta som vanligt tycer ju matte då!

Jag får återkomma lite senare med mera matnyttigt inlägg. Just nu så håller jag på att storstäda mitt hus, alla mina klasskompisar från vasa är på väg hit idag och jag skulle ju gärna vilja visa upp ett prefekt hem och leende säga "jo men såhär ser det ALLTID ut hemma hos mig" hehe..

Så, jag skall ännu damsuga, tvätta golvet, plocka och fixa, hänga upp tvätt och och... Hjälp, det blir bråttom det här. JO, jag ska köpa tulpaner och blanda saft och, oh my god, var skall detta sluta..?!

Idag är jag på kurs i vasa.. Eller jag borde vara på kurs i vasa. Det har varit en enormt fullspäckad vecka och jag kom hem lite före 22 igår kväll för att direkt dimpa ner i sängen. När väckarklockan ringde i morse kl 6 gick det bara inte. Jag orkade bara inte åka iväg utan valde att stanna hemma. Molly och jag gick iväg till mamma för att snylta lite frukost. En alldeles perfekt promenad på ca 1 timme. Klockan var inte ens åtta när vi strosade iväg i duggregnet. Det va såå skönt med lugn och ro, hund och frisk luft! Allt för lite av den varan under den gångna veckan.

När vi tagit oss hem igen for vi till När-Bok för att köpa een present åt lilla sötnosen Axel som fyller 3 år! Hjälp vad tiden går fort, han är ju bara en liten plutt ännu, inte 3 år.. När jag sökte present hittade jag i alla fall en bok till rea-pris, Livet med häst. Boken fick följa med hem och jag har nu legat i soffan i arbetsrummet och bläddrat. Innehållet i sig är väl inget nytt men det är otroligt hur mycket jag uppskattar en ny bok! Böcker får mig att fundera, reflektera, drömma och hoppas. Jag har nu läst och funderat på Thyra och hästar i största allmänhet. Konstigt hur viktiga hästarna kan bli i en människas liv. Jag trodde ett tag att jag skulle klara mig utan häst när jag har hund men så är det nog inte. Inte heller kommer jag någonsin igen att vilja leva utan hund. Leva utan hund, utan djur..Hemska tanke!

Vad är det egentligen som gör att man vill offra sig så för sina djur? Hur kommer det sig att jag fortfarande njuter av att åka till stallet varje dag? 365 dagar per år där jag bara i nödfall ber nån anna sköta min häst. Det är egentligen ganska fånigt..Jag menar, självklart finns det andra människor som är kapabla att ta bra hand om min häst men jag vill inte. Jag vill se själv, känna själv, blanda all mat själv o.s.v

Hur kommer det sig att man inte tröttnar på rottisarna? De morgonpigga "slemmiga" pussgurkorna? Eller katterna? Ständigt någon att passa och sköta.

Men allt det känns bara självklart. Hehe, att spendera 100 € i ett hästtäcke "känns" ingenstans men i nåt annat oviktigt, typ kläder och mat..:) Hmm, väldigt filosofiskt inlägg det här. Kanske någon annan har svar på de "stora frågorna", berätta gärna i så fall!

Nåja, nu ska jag åka till Ture och sen vidare på kalas, tåårtaaa:)

Ja, det vet väl alla, att rottweilern är en famnhund? I alla fall de två som bor hemma hos oss, hehe. Vi skulle va hälsosamma och ha alla sänkläder ute på balkongen igår på dagen för att vädra ordentligt. Tyvärr så slutade det hela med att vi glömde ta in allt i tid så när vi väl skulle gå och lägga oss hade vi ett lager med is på täcken och bäddmadrasser..

Det blev alltså till att, för husse sova på soffan, och för matte sova på en madrass på golvet. Just det, att matte låg på golvet uppskattades av husets rottisar:) Hela natten har vi gosats, jag Molly och Milou. Tillsammans på en 80 cm bred madrass. Oj va skönt hundarna tyckte att det va! Båda två ha kramat och gosat och pussat.. Att få mysa med matte sådäär länge va verkligen en hit, hehe. Speciellt på morgonen, ingen av rottisarna hade bråttom att vakna, man måste ju morna sig lite först på madrassen med matte:).

När vi väl kom oss upp och alla i familjen hade ätit frukost fick husse skjutsa Molly och mig utom synhåll för huset, vi tänkte ta oss en promenad till Johanna och Akira. Problemet är bara att Elvis kommer med på promenad om han ser att jag går hemifrån, därför fick vi åka bil en bit först. Knasiga kisse...

Nu på eftermiddagen har jag och Milou hälsat på hos Heidi, Willy och Viggo. Milou tycker verkligen om andra hundar men borde utsättas för hundmöten oftare för att kunna bete sig lite mer likgiltigt. Han blir ofta så glad, uppspelt, överentuseastisk att han ylar rakt ut och drar och har sig innan han kan börja behärska sig. Därför hälsade vi på och tränade lite hundmöten. Jag vill att han ska kunna träffa mer främmande hundar än hittills och inte behöva bli så uppspelt och förvänta sig att man ska få hälsa. Hur som helst gick det jättebra. Jag är verkligen förvånad om jag ska va ärlig.. Han ylade inte, drog inte, ingenting! Han jobbade på med bra fokus på matte när vi tränade fastä n hundarna gjorde övningar någon dm ifrån varandra. Heidis grannar har dessutom ett gäng stövare i bur som  vi passade på att gå förbi, hehe:)

Jag får väl nog bara skärpa mig och ta med Milou oftare på träning. Det vill ju inte bli så.. Molly kommer med mig och husse har Milou med i jobbet eftersom det från början varit min hund och hans hund. Milou är väldigt skärpt och lättlärd så jag hoppas han skall fatta galoppen snart. Nästa söndag får han komma med och träna:)

Vi har dessutom uppdaterat med kurser och träningstillfällen på hemsidan, ta en titt och kom med på träning! www.aktivhundsport.com

Hjälp vilken dag.. Jag är helt slut!

När vi kom fram till veterinären hade de haft så fullspäckat program att vi fick vänta nästan en halv timme. Det är väl ok, det finns ju faktiskt saker som är viktigare än ett återbesök för öroninflammation.

När det blev vår tur fick Milou gå in först. Vi hade väntat på parkeringen, väntrummet är ju så litet att det i princip blir fullt när hela min familj är på plats:) Molly och jag väntade utomhus en stund till innan husse kom och vinkade i dörren. Allt hade gått bra med Milou men han ville inte riktigt visa upp öronen utan att morra, var nog rädd för att det fortfarande skulle göra ont. När husse höll i honom hade han i alla fall gått med på det hela.

När jag kom in med Molly satte vi oss först i väntrummet coh väntade lite till, hehe börjar ni förstå temat? Milou hade blivit sövd och skulle få öronen spolade, han hade klegg i båda öronen ännu trots alla mediciner. Sen blev det vår tur. Molly var som vanligt ganska rädd, men inte onåbar. Jag tror inte hon blir bättre än såhär. Hon har en skygg och vaksam hållning inne hos veterinären och låter sig inte klappas av utomstående men hon går med på alla undersökningar så länge matte håller i huvudet. Lilla tanten skötte sig jättebra när Kirsi tittade i öronen och petade in sin metallgrunkemojs med lampa i örat (korrekt terminologi väl?). Jag behöver inte längre oroa mig for att Molly ska försöka slita sig från mig eller naffsa den som hanterar henne, hon går "lugnt" med på allt som jag bestämmer att vi skall göra. Min fina lilla rottis:):) Det räcker för mig, hon behöver inte gå till vet. med svansen högt viftande så länge som det inte behövs lugnande och munkorg och gud vet vad. All hantering skall gå bra om jag är med.

Molly hade ett fint öra och ett som var lite geggigt. Det blev därför spruta och ivägbärning bakom kulisserna för att spola örat.

Haha, ni skulle ha sett de övriga i väntrummets miner när våra hundar var klara. Först kommer husse och jag bärandes med en jättestor sovande rottweiler med hela tungan hängandes utanför munnen. Alla lät såhär "ooo, vilken stor hund, se på den!" Sen efter en liten stund kommer vi tillbaka och bär ut en till likadan! Haha, då lät det "OOO, se på den, en till!" =)=)=)

Nu är förhoppningsvis våra rottisar av med det som har legat och grott i öronen. Mera medicin fick vi, nu även mot eventuell svampinfektion. Skönt i alla fall att de tar saker och ting på allvar på Västkustens och inte bara skickar en fram och tillbaka med några örondroppar!

Hundarna for sen iväg hem med husse och jag fick skynda iväg på graduseminarium till skolan. Nu när jag kom hem efter 17 var båda rottisarna fortfarande trötta och lite vingliga, sötisarna:)

Jahapp, då har dagen kommit, dagen för återbesöket hos veterinären:) Jag ska så småningom börja åka iväg med rottisarna och hoppas att de uppför sig som små tindrande ljus, hehe.

Molly kommer att få gå in ensam först. Hon tycker att det är lite obehagligt hos tant doktorn och jag vill verkligen inte att Milou skall lära sig sådana onödiga saker av Molly.

Annars är jag mitt uppe i en ständigt pågående mail och telefonjakt på respondenter till gradun:)

Listan som jag skrev hos Heidi har funkat bra, för varje dag får jag stryka över fler och fler punkter, men.. Fortfarande massor kvar.. :(

Uppdaterar senare när mina små hårbollar är hemma igen!