Haha, fick en sån kommentar och sluter mig då till att det är för länge sen jag skrev nåt i bloggen:) Har egentligen mycket allt möjligt att skriva om men ingen tid, som vanligt då alltså..

Alla mina fyrfotingar mår bara bra, söta som vanligt tycer ju matte då!

Jag får återkomma lite senare med mera matnyttigt inlägg. Just nu så håller jag på att storstäda mitt hus, alla mina klasskompisar från vasa är på väg hit idag och jag skulle ju gärna vilja visa upp ett prefekt hem och leende säga "jo men såhär ser det ALLTID ut hemma hos mig" hehe..

Så, jag skall ännu damsuga, tvätta golvet, plocka och fixa, hänga upp tvätt och och... Hjälp, det blir bråttom det här. JO, jag ska köpa tulpaner och blanda saft och, oh my god, var skall detta sluta..?!

Idag är jag på kurs i vasa.. Eller jag borde vara på kurs i vasa. Det har varit en enormt fullspäckad vecka och jag kom hem lite före 22 igår kväll för att direkt dimpa ner i sängen. När väckarklockan ringde i morse kl 6 gick det bara inte. Jag orkade bara inte åka iväg utan valde att stanna hemma. Molly och jag gick iväg till mamma för att snylta lite frukost. En alldeles perfekt promenad på ca 1 timme. Klockan var inte ens åtta när vi strosade iväg i duggregnet. Det va såå skönt med lugn och ro, hund och frisk luft! Allt för lite av den varan under den gångna veckan.

När vi tagit oss hem igen for vi till När-Bok för att köpa een present åt lilla sötnosen Axel som fyller 3 år! Hjälp vad tiden går fort, han är ju bara en liten plutt ännu, inte 3 år.. När jag sökte present hittade jag i alla fall en bok till rea-pris, Livet med häst. Boken fick följa med hem och jag har nu legat i soffan i arbetsrummet och bläddrat. Innehållet i sig är väl inget nytt men det är otroligt hur mycket jag uppskattar en ny bok! Böcker får mig att fundera, reflektera, drömma och hoppas. Jag har nu läst och funderat på Thyra och hästar i största allmänhet. Konstigt hur viktiga hästarna kan bli i en människas liv. Jag trodde ett tag att jag skulle klara mig utan häst när jag har hund men så är det nog inte. Inte heller kommer jag någonsin igen att vilja leva utan hund. Leva utan hund, utan djur..Hemska tanke!

Vad är det egentligen som gör att man vill offra sig så för sina djur? Hur kommer det sig att jag fortfarande njuter av att åka till stallet varje dag? 365 dagar per år där jag bara i nödfall ber nån anna sköta min häst. Det är egentligen ganska fånigt..Jag menar, självklart finns det andra människor som är kapabla att ta bra hand om min häst men jag vill inte. Jag vill se själv, känna själv, blanda all mat själv o.s.v

Hur kommer det sig att man inte tröttnar på rottisarna? De morgonpigga "slemmiga" pussgurkorna? Eller katterna? Ständigt någon att passa och sköta.

Men allt det känns bara självklart. Hehe, att spendera 100 € i ett hästtäcke "känns" ingenstans men i nåt annat oviktigt, typ kläder och mat..:) Hmm, väldigt filosofiskt inlägg det här. Kanske någon annan har svar på de "stora frågorna", berätta gärna i så fall!

Nåja, nu ska jag åka till Ture och sen vidare på kalas, tåårtaaa:)