Idag har det skett, första dagen på Thyras och mitt nya liv:) Jag har bestämt mig, och då menar jag bestämt mig, Thyra ska bli en terrängsäker häst även när man rider ut själv i skogen. Som jag "nämnt" tidigare så är ju lilla Myran inte den mest okomplicerade damen på jorden och det känns nu äntligen, efter 8 månader, som om vi förstår varandra. Det har hela tiden gått framåt men vi har haft våra stunder av kommunikationsproblem Thyra och jag, hehe:)

Ikväll när Heidi och jag tagit in hästarna red Thyra och jag iväg på en tur. Vi for inte så långt från stallet utan fokuserade på två problemområden, 1. Kunna gå iväg från stallet ensam utan att försöka svänga, backa, eller kasta sig åt sidorna, 2. Kunna vända och rida hemåt i det tempo som matte önskar. Jag  var verkligen peppad! Ca 4-5 ggr försökte Myran krångla men inte mer än så. På 45 min kan ni ju tänka er att vi hann upprepa övningarna ett antal ggr, ingen vits att kämpa emot alltså=). Man måste komma ihåg att inte begränsa sin ridning bara för att man rider på en rak väg. Vi har ikväll jobbat i skritt och trav med övergångar, öppna o sluta, skänkelvikningar, fram- och bakdelsvändningar, flytta baken hit och dit, ställa- rakställa- ställ om o.s.v Jag tycker det är roligt att utmana mig själv med hur fin "dressyr" jag kan åstadkomma på en rak o smal väg. Mot slutet skrittade vi avslappnat på långa tyglar både bort och hemåt.

Jag är så stolt över min lilla Ture!! Hoppas det håller i sig utan allt för stora bakslag för till snart ska jag rida iväg från stallet ensam på en lugn och harmonisk häst:)

Nu är dagens ridtur avklarad och det var sååå roligt! Lilla Thyra som bara blivit riden lite nu och då på sistone och inte alls regelbundet sen hon flyttade till Heidis stall. Tove kom alltså för att rida Sakke. Han har inte blivit riden alls det senaste året så saker och ting måste tas långsamt med honom. Ryktesvägen har jag hört att han kan vara svårriden men han skötte sig verkligen som en pärla! Lugn, trevlig och samarbetsvillig:)

Thyra kändes som ca 1 kubik krut att sitta på. Oj oj, lite energi kanske? Nåja, hon gick fint och verkade verkligen trivas med att jobba. Med sin maffiga hals och dagens energiska steg blandat med ett stort mått nervöst frustande kändes det som att sitta på en stor hingst:) När vi hade jobbat en stund kändes Thyra i alla fall mycket bättre, hon behöver utmaningar!

Sakke såg också jättefin ut! Tove rider verkligen på ett behagligt mjukt sätt som passade Sakke perfekt. Det är just hennes mjuka följsamma ridstil som gör att jag vågar låta henne rida Thyra utan att vara nervös över hur snabbt hon ska åka i backen:) Farbrorn var stel som en pinne i början förståss men sakta men säkert blev han mjukare. Idag blev det nästan bara skritt för gammelgubben men så småningom utökas det hela med lite trav, jag har inte bråttom. Min erfarenhet av igångsättning är att när man tror att man gått tillräckligt långsamt fram så skall man vänta ännu lite till.

Jag skall verkligen försöka få till ett system med ridningen nu, det ska bli underbart! Bara att pyssla, rykta, lägga på benskydd, sadla, putsa, sopa... Det ger mig frid i själen:)

Nu har då farbror Sakke anlänt till stallet. Jag, Tove och Heidi hämtade honom på fredag kväll. Allt gick bra och han har installerat sig fint både i stallet och i vår lilla flock:) På fredag kväll fick hästarna stå inne över natten och först på lördag morgon släppte vi ut dem tillsammans i hagen. Thyra är fortfarande den som bestämmer. Konstigt tycker jag.. Antingen är alla de andra hästarna väldigt ranglåga eller så har hon tuffat till sig. Hur som helst så kommer hela gänget bra överens. De står alla i en tät klunga och mumsar gräs. Idag på eftermiddagen ska Tove och jag ta en premiärridtur med Sakke och Thyra tillsammans, uppdaterar senare om jag inte har fått några större skador, hehe:)

På lördag åkte jag, Molly och husse ut till Gåshällan på talko. Husse for iväg ut vid sjutiden på morgonen och Molly och jag kom lite senare efter att vi hade släppt ut hästarna och fixat i stallet. Det blev bara Molly som fick komma med idag medan Milou fick åka till husses föräldrar för att busa med deras rottis. När vi inte har satt ut Emilia (båten) i år så känns det lite besvärligt att ta med båda hundarna. Vi brukar åka med ett par goda vänner och deras båt där våra hundar är välkomna men ialla fall.. De har själv inga djur och jag har svårt att tro att de kan föreställa sig hur mycket hund två rottisar egentligen är :) Dessutom är deras båt inte direkt "rottisanpassad", smala trånga utrymmen där hundarna skall ta sig fram, halt osv. Därför blir det nog bara en hund per gång när man är beroende av andras båtar.

Hur som helst så skötte Molly sig som en stjärna *skrytvarning*! Hon är verkligen en pärla att ta med ut på äventyr. Ligger där man säger åt henne, följer med överallt med viftande svans och njuuuter av att vara ute på vattnet. På Gåshällan ville såklart alla klappa, gosa och hälsa på den stora hunden. Sådant har verkligen börjat funka bra. Jag kan börja lita på att hon vet hur man hanterar situationer med folk som inte allatid vet hur man beter sig. Även om vissa människor var lite väl närgångna så fixade hon den hela, vågeeen:)! Hon fick dessutom agera terapihund åt en liten cavalier som var väldigt rädd för andra hundar. Det är som Molly skulle veta vilka situationer det är ok att busa i och vilka situationer där det är bäst att låtsas som om det regnar. Med lilla hunden var hon väldigt cool så till slut vågade den smyga fram och nosa medan hon låtsades såva, hehe:) Man skulle kunna tro att det är svårt att ta med sig en så stor hund men jag blir alltid förvånad över hur bra det går. Hon fixar alltid själv att ta sig i och ur båtar och liknande så länge man visar var smartaste stället är. Nåja, nu har jag lovordat min lilla tös, jag är bara så glad åt att hon fungerar så fint socialt nu med tanke på hur totalt livrädd för och osäker på folk hon var i början.

Igår var det söndagsträning. Jag tog med båda rottisarna. Min hjärna hade dock tagit en liten avstickare och var inte anträffbar då för tillfället så jag kan väl inte precis säga att jag utförde några stordåd, hehe:) Milou fick i alla fall träna riktigt bra hundmöten med Bodils bearded collie Eddie, jättebra! Båda hundarna skötte sig fint så kanske det så småningom börjar lossna för lilla bebis-Milou:)

Förövrigt får jag gratulera Pia och Fredrik som har fått hem sin lilla tollarbebis igår, Bosse:) All lycka till med kommande jaktstjärna!

Jepps, det har Heidi, Willy, jag, Molly och Viggo pysslat med idag. Betet har verkligen gått åt sig snabbt i första sommarhagen och då är den säkert närmare 1 hektar! Nåja, just i den hagen är jorden ganska näringsfattig, det i kombination med torka ger ju inte direkt stora mängder gräs.

Heidi och jag hade bestämt att vi skulle fixa den andra sommarhagen idag. Just det, bestämt! Det betyder då alltså att två vuxna människor, hundar och bebis har spenderat sisådär fyra timmar med att bygga staket i regn. Har man bestämt sig så är det ju omöjligt att inte bygga färdigt.. :)

Klara blev vi i alla fall och det var verkligen jätteskönt! När allt var fixat flyttade vi hästarna coh de går nu som bäst i nya hagen och mumsar i sig massor med gräs. För övrigt är det underbart med regnvått gräs, bästa medicinen mot ev dåliga hästhovar eller varma ben.

Det har varit lite ostadigt väder de senaste nätterna så hästarna har haft täcke på sig på natten. Hmm, jag kan inte minnas att jag var såhär förr? Jag anser mig inte vara en sån som tycker att hästarna skall ha täcken på sig i tid och otid men jag kan inte hjälpa en gnagande oroskänsla. När ja ligger i sängen och försöker sova samtidigt som regnet smattrar ser jag framför mig frusna ledsan hästögon.. Usch! Nej, det är ingen direkt sommarvärme heller. Till dess sommarn kommer på allvar får nog hästarna ha täcken på sig om det regnar någon längre stund. Thyra har för övrigt fått ett nytt regntäcke så att jag har ett till bra att byta om med, fyndat på rea för 30 (!) euro:)

Imorgon kommer nya farbrorn och lilla Ramsegubben åker hem till sig. Snyft, stackars Thyra kommer att bli så ledsen.. :(

Nya farbrorn har inte gått på gräs lika mycket som våra hästar och därför kommer alla att stå inne i stallet ett par tre nätter i alla fall nu i början.

Molly hälsar att hon just nu ligger bredvid sängen och snarkar, trött av att ha jobbat i stallet och på betet en hel dag:) God natt alla!

Jahapp, då har jag hittat en sällskapsdam åt tant Thyra:) En 17-årig farbror, korsning mellan amerikanskt varmblod och Orlovtravare. Herrn är skimmel, vit med brunsvarta små fläckar, lite pippilångstrump-känsla.

Nya farbrorn kommer kanske redan nästa helg beroende på om jag hinner lösa alla praktiska detaljer. Han stannar sedan åtminstone (Heidi, vad då åtminstone? hehe..) till sista september då Heidis lilla fröken Dite kommer hem.

Konstigt det här med hästar. Har man en blir det lätt två, kanske tre, kanske.. Även om man har ett stall fullt med valacker kan hästarna plötsligt bli fler, hur kan detta komma sig?

Massor att skriva, det är ju ännu en gång ett tag sen sist:)

Men men, ni får nöja er med lite mer och mindre spralliga bilder från min fina tant Ture och hennes bästisar shettisen Ramse och Welsch part bred- valacken Eros. Håll till godo!:)