Här knallar det på. Thyran börjar vara ganska väl igångsatt nu och vi har hunnit med tre besök till klinik för att kolla upp läget med muskelskadan och för att fortsätta shock wawe-behandlingen (alltså nu vet jag helt klart inte hur detta stavas så håll till godo). Sista återbesöket tyckte vet att hon rörde sig bättre än när vi först kom till kliniken. Hon har ju inte varit halt men ojämn i rörelserna och haft svårt att hitta riktigt bra takt. Även ultraljudet såg bättre ut  .

Just nu känner jag mig hur som helst lite nere. Vädret senaste veckan har varit skit! Halvt påfruset med snö som klimpar, halt och lömskt! Helt hopplöst att hålla igång ordentligt med detta underlag.. Vad mig anbelangar så behös ingen snö över huvud taget, eller så får det komma ordentligt och hålla sig kring en -10 grader. Jag är helt knäckt över hur jag kunde vara så korkad att jag inte fixade ridbanan i somras utan bestämde mig för att spara det ett år. Hur f*n tänkte jag då kan man ju undra?   Just skojigt nu att ta sig iväg helt ensam ut i terrängen i kolmörkret med en explosiv dam. Kommer att krävas x antal turer till manege för att fixa den här vintern men endå blir man lite less minst sagt. Mitt mål är två ggr i veckan till manege sen när vintern slår till på allvar men det återstår att se. Blir så mycket krångligare allt när man ska åka iväg. En ridtur då drar lätt iväg till at ta 3-3,5 h innan allt/alla är lastade och sen hemma igen. För att inte tala om att dra släp i vinterföre...  

Känner ni av min sinnesstämning kanske? Hehe, verkligen positiva panelen. Får väl bara försöka ta en dag i taget och vänta på våren. Nu ska jag sluta sura och gå ut till hästarna, kanske man blir på bättre humör d.