Nu är det då igen ett litet tag sen jag har skrivit nåt i bloggen. Som sagt, det är inte brist på händelser, men brist på skrivtid:)

Jag har tränat massor med hundarna på sistone och verkligen satsat på att båda skall få tillräckligt med egentid. Det märks verkligen genast när Molly inte är på topp med lydnadsträningen, ett par tre dagars latande från mattes sida så finns det helt plötsligt väldigt många intressanta spår i skogen och tydligen väldigt mycket vax i öronen på tanten..?

Molly har ju förresten också haft födelsedag, 24.4 blev hon 4 år, min lilla hund. Hon va ju just en liten valp med helt underbart små ögon och enorma tassar:)

När det gäller Milou så har jag och husse bestämt oss för att verkligen ta ett krafttag när det gäller socialisering och att "lära sig uppföra sig", det är Milous stora mål i livet, haha. Han är verkligen en underbar hund med mycket bättre förutsättningar än vad Molly någonsin har haft när det gäller den mentala biten. Han är självständig, stark, modig, har stor arbetslust, glad, sprudlande, hysterisk..? Hehe, just det är hans svaga sida, så mycket energi att det lätt slår över helt enkelt. Jag har därför börjat med en ny startegi. Tidigare har jag undrat om jag helt enkelt aktiverar honom för lite men det är inte så, passivitetsträning och stabilitet är a och o just nu för lilla gubben. Några av de saker som vi därför fokuserar stenhårt på är:

- Sitta eller ligga i bilen. Står han eller får chansen att yra runt blir det lätt ett hysteriskt pipande och gnällande. Därför är det nu så att ställer han sig upp så stannar bilen tills han satt sig, funkar bättre för varje dag!

- En liten stund koppelpromenad innan han får vara lös i skogen på promenader. Det gäller att helt enkelt utgå från en lugn sinnesstämning, då är han lämpligt aktiv hela tiden. Glad och sprallig men inte galen..

- Passiva pauser här och där. På promenader, under träning, i olika miljöer...

- Lydnadsträning, promenad, lek, hälsa på folk, allt sådant sker bara när jag anser att Milou är i tillräcklig balans. Det fungerar faktiskt väldigt bra också att bryta en situation som jag anser blir för stressig, t.ex massor massor med lek under en lång stund. Då tar man gara tag i halsbandet en stund och det riktikt syns på Milou hur allt liksom "rinner av" honom, hehe svårt att förklara.

En annan sak som märks på Milou är att han håller på att bli vuxen. Han vaktar mycket mera än tidigare och är mer vaksam mot främligar än när han var liten. Vaksam är kanske fel ord för det får det lita att låta som om han är rädd och det är helt fel. Han är definitivt inte rädd, han möter en ny person med stor självsäkerhet, ibland mer än vad jag vill tillåta. Därför har husse och jag nu strikta regler för hur när och var Milou hälsar på folk. Det är inte hans uppgift att "kolla upp" folk och det är lite den attityden som man får känslan av att han har ibland.

Det är intressant hur man får jobba med socialisering och människor och allt vad det innehåller hela tiden. Milou älskar ju folk och har alltid gjort men det är ingenting som säger att saker och ting inte behöver övas. Tänka sig, sååå helt olikt mot sådant som jag har fått kämpa med tillsammans med Molly men endå ganska lika.. Undrar om någon förstår vad jag svamlar:)

Annars har vi jobbat på med allt möjligt. Vi promenerar, cyklar (det är ju snart dags för den bedrövliga sommarvärmen så Molly måste vara i toppform), tränar lydnad och försöker träffa andra människor och hundar så ofta som möjligt. Milou har t.ex varit med till vasa och på senaste tiden har han fått mest uppmärksamhet på söndagsträningarna. Molly behöver ju också sin tid, mattes lilla tant:) Idag t.ex fick hon följa med till Jyväskylä i lastbil med mig och husse. Hon älskar verkligen att få vara med på diverse märkliga uppdrag. Vi åkte hemifrån vid 3-tiden på morgonen och hundarna är alltid lika redo för nya utmaningar vilken tid på dygnet det än gäller.

Oj oj så långt inlägg och jag har ju inte hunnit skriva allt ännu:) Kanske bäst att sluta nu så att någon orkar läsa, får återkomma senare.

God natt alla!