Att jag skulle ta mig i kragen och skriva ett inlägg Hehe..

Nej, skämt och sido. Bloggande är väl inget för mig egentligen, har svårt att få till ett fungerande system, även om jag nog skulle ha en hel del att dela med mig av.

Thyra har tillfrisknat bra utan större bakslag (peppar peppar). Hon är pigg, glad och helt livsfarlig! Tömkörningen är i nuläget min bästa vän, hehe! Hon är så full av energi så det bästa vore att bara trava och galoppera hela tiden, hel enkelt trötta ut henne. Tyvärr kan jag ju inte göra det i och med att hennes kropp sakta behöver byggas upp igen. Kom då på tanken att jag skulle börja tömköra, funkade jättebra! Eller, första gången går väl att diskutera.. kan säga som så att matte fick hålla i hatten. Nu har vi dock utvecklats så tömkörningen är ett bra sätt att tömma energi ur tanten så att matte sedan kan sitta upp och sitta av (!) när hon själv vill:) Positivt i alla fall att hon är glad och livlig!

Rottisarna hälsar också! Molly löper nu så hon är lite passligt loj och slö. Hon är nöjd med ett lite lugnare tempo där hon får pyssla på i sin egen takt, skogspromenader, stallet, mys under köksbordet och sådant skoj

Nu väntar mera graduskrivande, spännande tider då skolan närmar sig slutet!

Ikväll blir premiärridturen efter Thyras "sjukskrivning". Tove och Sacke kommer med som sällskap, förhoppningsvis delar Sacke med sig av sin farbrorsmentalitet, hehe. Uppdaterar senare!

Hjälp vad tiden går fort! Sommaren har blåst förbi i ett naffs, med temat "pyssla om den sjuka tanten". Det har varit massor av passande, körande hit och dit, betalande av veterinärkostnader och så vidare... Får ta den korta versionen, känns som om jag har berättat samma visa hundra ggr redan. 

Efter två veckors boxvila "hemma" i nämpnäs åkte jag iväg till Hyvinge för att röntga och reda ut fången ordentligt. Jag litade inte på veterinärens ordination om hagvistelse, gräsätande och liknande.. I Hyvinge konstaterades inga större lägesförändringar av hovbenet. Thyra var symptomfri i skritt men stapplig i trav. Hon hade dessutom puls när vi kom till kliniken, men inom normalvärdesgränsen. Tror att det berodde på den långa resan. På kliniken togs även prov för insulinresistens. Vi fick åka hem för ytterligare 5 veckors strikt boxvila, sedan återbesök. Tänk vilken skillnad va? Veterinären som kom på jourtid ansåg att hon kunde börja gå ut inom en vecka.. 

Innan återbesöket fick jag svaren på blodprovet. Det visade diagnosen Equine metabolic syndrome. Hjälp alltså! EMS kan i det närmaste likans vid diabetes II för människor, förhöjda insulinhalter i blodet hela tiden. 

På återbesöket var Thyra helt symptomfri, ingen puls överhuvud taget trots många timmar i transport. Fortsättningen består nu av strikt diet, igångsättning, noggran hovvård. Thyra blev skodd av världens förmodligen underbaraste hovslagare i Hyvinge! Hatten av till Jaska!! 

Under de 5 v mellan besök 1 och 2 i Hyvinge har Thyra stått hos min kusin som också hade en häst på boxvila, de hade då sällskap av varandra. Det hela har verkligen fungerat bra trots allt! Trots att Thyra trivdes bra tillsammans med sin nya kompis Thilda tror jag nog att hon var glad över att  få komma hem:) Eros blev riktigt till sig när han såg henne komma gående när jag hade lastat ur. Han rooopade och kom springade som en liten pil, hehe:). 

Nu närmast får hon gå en vecka i hage, idag är fjärde dagen. Sedan fick jag rekommendationen en vecka skritt, sedan följande vecka skritt med korta travsnuttar rakt fram på bra underlag, sedan nästa vecka lite mera trav osv. Jag kommer att följa mönstret men med två veckor av varje steg, man kan inte vara för försiktig är min erfarenhet. Dessutom har jag lovat mig själv att alltid följa min magkänsla när det gäller Thyra, det har visat sig stämma. 

Den intressanta biten i detta blir att se hur jag skall hållas på ryggen, haha. Tänk er, min redan speciella pärla efter 7 veckor bara stående i box dygnet runt. Undrar hur mycket energi hon hunnit lagra upp *skrattar nervöst*? Nåja, t.o.m husse har kommit fram till att jag nog måste köpa dedär säkerhetsstigbyglarna jag har dregglat över ett bra tag, kan väl i det närmaste kallas livförsäkring, haha! Då blir det: Hjälm, säkerhetsväst, säkerhetsstigbyglar och halsring på Thyra så matte har något att hålla sig fast i om det skiter sig:) Be en bön alla vänner!

Det är ett tag sen jag uppdaterade bloggen sist. Här har det hänt massor! Speciellt på hästfronten.. Har tänkt på min blogg nu och då men inte kommit mig för att skriva just för att det blir så långt. Men men, det blir väl kanske inte direkt kortare inlägg om jag väntar med att skriva:) Alltså, varnar för långt inlägg!

Sist jag skrev berättade jag om mitt projekt med den trafiksäkra lilla myran. Det hela har framskridit bra, vi har varit ut i skogen ensamma och lyckats klara av vändningsförsök utan panik. Saker och ting började alltså arta sig riktigt bra.

Då, söndagen efter midsommar, alltså snart tv veckor sedan vände Thyras och mitt flyt. Tyckte att Thyra verkade konstig på midsommardagen, inget som jag kunde sätta fingret på och inget som någon annan såg. Helt enkelt en olustig gnagande känsla. Funderade på att ta in hästarna över natten men det var ju så fint väder så Heidi och jag bestämde oss för att låta bli. Tittade till hästarna på kvällen, allt ok. Har nu bestämt mig för att alltid gå på magkänslan då det gäller Thyra, stämmer tydligen väldigt bra.

Nästa förmiddag, alltså på söndag, kom jag till stallet och började knalla upp till betet. Thyra kom gåendes mot mig som vanligt och då såg jag att något var fel. Hon var inte halt, rörde sig självmant och följde ig när jag ledde men hon hade kortare stummare steg än vanligt. Gick med henne och provade svänga snävt åt båda hållen, markerade tydligt och stapplade. Insåg då --> fång! Sa åt Heidi att hästarna måste in genast.

Inne i stallet kärrade vi in massvis med spån, säkert 6-7 kärror utöver det som annars fanns i boxen. När hästen har fått fång är det viktigt att den står stilla på mjuuukt underlag. Ringde sedan åt jourhavande veterinär, vilket inte är det lättaste. En vet från ett annat distrikt kom ut men först kl 18 på kvällen, suck! Konstaterade precis som jag att Thyra hade fått fång, (puls kändes tydligt vid båda framkototrna) gav smärtstillande direkt i blodet samt fem dagars kur med Finadyne (smärtstillande o antiinflamatoriskt). Strikt boxvila till dess att hon blev symptomfri.

Fång är en helvetes sjukdom helt enkelt! Fy f*n... I Thyras fall trodde vet att anfallet kommit av hastigt temperaturfall under natten. När solen skiner på dagen och växtligheten jobbar på som bara den och temperaturn sedan hastigt faller leder det till att en sockerart, fruktan, lagras i gräset. Fruktan är en typ av socker som hästar inte kan bryta ner. Det hela leder till att det i grovtarmen bilda, i sitt försök att göra sig av med det oönskade fruktanet, mjölksyra som i sin tur gör att pH i tarmen sjunker. För lågt pH gör att grovtarmen släpper ut toxiner i kroppen som i sin tur går ner i hovarna och skapar en akut inflammation i hästens hovar. Jämför med att själv ha en blånagel, ett obehagligt tryck och tydligt puls känns då i fingret.

Det farliga med denna sjukdom är om det blir stora lägesförändringar innuti hoven, hovbenet kan rotera nedåt och sjunka, t.o.m gå genom sulan!

Fick rådet av vet att kyla ben och hovar, gärna hela natten. Sagt och gjort. Fick tag i ca 50 l krossad is och sov i stallet första natten tillsammans med Molly, min lilla klippa:) Bytte bandage med ispåsar ca varannan timme natten igenom. På morgonen var benen mycket bättre och jag kände ingen puls, BRA tecken!

Hjälp, det var tusen tankar som snurrade i huvudet.. Tusen saker att fixa och tusen frågor utan svar. Thyra fick självklart inte äta varken gräs eller kraftfoder så det blev till att börja ringa och jaga hö. Husse och Tove åkte på kvällen iväg med lastbilen för att hämta hö från en gubbe i Teuva som jag snokade reda på:)

Det har alltså gått framåt. Jag är i stallet minst tre ggr per dag, oftast fyra. Försöker hålla Thyra så mycket sällsakp som möjligt samtidigt som det finns massor av andra saker som behöver fixas. Tur att jag har ett självständigt jobb! Lilla tant har nu stått inne i sin box i tolv dagar. Imorgon bär det av till hästsjukhuset i Hyvinge för att röntga hovarna. röntgen är nödvändigt för att kunna svara på om hovbenet har sjunkit/roterat. På plats finns en specialhovslagare som skall göra så gott han kan för att rätta till ev problem.

Så, jag får försöka uppdatera imorgon efter klinikbesöket. Till dess alla, håll tummarna för min finaste lilla Thyra!

Idag har det skett, första dagen på Thyras och mitt nya liv:) Jag har bestämt mig, och då menar jag bestämt mig, Thyra ska bli en terrängsäker häst även när man rider ut själv i skogen. Som jag "nämnt" tidigare så är ju lilla Myran inte den mest okomplicerade damen på jorden och det känns nu äntligen, efter 8 månader, som om vi förstår varandra. Det har hela tiden gått framåt men vi har haft våra stunder av kommunikationsproblem Thyra och jag, hehe:)

Ikväll när Heidi och jag tagit in hästarna red Thyra och jag iväg på en tur. Vi for inte så långt från stallet utan fokuserade på två problemområden, 1. Kunna gå iväg från stallet ensam utan att försöka svänga, backa, eller kasta sig åt sidorna, 2. Kunna vända och rida hemåt i det tempo som matte önskar. Jag  var verkligen peppad! Ca 4-5 ggr försökte Myran krångla men inte mer än så. På 45 min kan ni ju tänka er att vi hann upprepa övningarna ett antal ggr, ingen vits att kämpa emot alltså=). Man måste komma ihåg att inte begränsa sin ridning bara för att man rider på en rak väg. Vi har ikväll jobbat i skritt och trav med övergångar, öppna o sluta, skänkelvikningar, fram- och bakdelsvändningar, flytta baken hit och dit, ställa- rakställa- ställ om o.s.v Jag tycker det är roligt att utmana mig själv med hur fin "dressyr" jag kan åstadkomma på en rak o smal väg. Mot slutet skrittade vi avslappnat på långa tyglar både bort och hemåt.

Jag är så stolt över min lilla Ture!! Hoppas det håller i sig utan allt för stora bakslag för till snart ska jag rida iväg från stallet ensam på en lugn och harmonisk häst:)

Nu är dagens ridtur avklarad och det var sååå roligt! Lilla Thyra som bara blivit riden lite nu och då på sistone och inte alls regelbundet sen hon flyttade till Heidis stall. Tove kom alltså för att rida Sakke. Han har inte blivit riden alls det senaste året så saker och ting måste tas långsamt med honom. Ryktesvägen har jag hört att han kan vara svårriden men han skötte sig verkligen som en pärla! Lugn, trevlig och samarbetsvillig:)

Thyra kändes som ca 1 kubik krut att sitta på. Oj oj, lite energi kanske? Nåja, hon gick fint och verkade verkligen trivas med att jobba. Med sin maffiga hals och dagens energiska steg blandat med ett stort mått nervöst frustande kändes det som att sitta på en stor hingst:) När vi hade jobbat en stund kändes Thyra i alla fall mycket bättre, hon behöver utmaningar!

Sakke såg också jättefin ut! Tove rider verkligen på ett behagligt mjukt sätt som passade Sakke perfekt. Det är just hennes mjuka följsamma ridstil som gör att jag vågar låta henne rida Thyra utan att vara nervös över hur snabbt hon ska åka i backen:) Farbrorn var stel som en pinne i början förståss men sakta men säkert blev han mjukare. Idag blev det nästan bara skritt för gammelgubben men så småningom utökas det hela med lite trav, jag har inte bråttom. Min erfarenhet av igångsättning är att när man tror att man gått tillräckligt långsamt fram så skall man vänta ännu lite till.

Jag skall verkligen försöka få till ett system med ridningen nu, det ska bli underbart! Bara att pyssla, rykta, lägga på benskydd, sadla, putsa, sopa... Det ger mig frid i själen:)

Nu har då farbror Sakke anlänt till stallet. Jag, Tove och Heidi hämtade honom på fredag kväll. Allt gick bra och han har installerat sig fint både i stallet och i vår lilla flock:) På fredag kväll fick hästarna stå inne över natten och först på lördag morgon släppte vi ut dem tillsammans i hagen. Thyra är fortfarande den som bestämmer. Konstigt tycker jag.. Antingen är alla de andra hästarna väldigt ranglåga eller så har hon tuffat till sig. Hur som helst så kommer hela gänget bra överens. De står alla i en tät klunga och mumsar gräs. Idag på eftermiddagen ska Tove och jag ta en premiärridtur med Sakke och Thyra tillsammans, uppdaterar senare om jag inte har fått några större skador, hehe:)

På lördag åkte jag, Molly och husse ut till Gåshällan på talko. Husse for iväg ut vid sjutiden på morgonen och Molly och jag kom lite senare efter att vi hade släppt ut hästarna och fixat i stallet. Det blev bara Molly som fick komma med idag medan Milou fick åka till husses föräldrar för att busa med deras rottis. När vi inte har satt ut Emilia (båten) i år så känns det lite besvärligt att ta med båda hundarna. Vi brukar åka med ett par goda vänner och deras båt där våra hundar är välkomna men ialla fall.. De har själv inga djur och jag har svårt att tro att de kan föreställa sig hur mycket hund två rottisar egentligen är :) Dessutom är deras båt inte direkt "rottisanpassad", smala trånga utrymmen där hundarna skall ta sig fram, halt osv. Därför blir det nog bara en hund per gång när man är beroende av andras båtar.

Hur som helst så skötte Molly sig som en stjärna *skrytvarning*! Hon är verkligen en pärla att ta med ut på äventyr. Ligger där man säger åt henne, följer med överallt med viftande svans och njuuuter av att vara ute på vattnet. På Gåshällan ville såklart alla klappa, gosa och hälsa på den stora hunden. Sådant har verkligen börjat funka bra. Jag kan börja lita på att hon vet hur man hanterar situationer med folk som inte allatid vet hur man beter sig. Även om vissa människor var lite väl närgångna så fixade hon den hela, vågeeen:)! Hon fick dessutom agera terapihund åt en liten cavalier som var väldigt rädd för andra hundar. Det är som Molly skulle veta vilka situationer det är ok att busa i och vilka situationer där det är bäst att låtsas som om det regnar. Med lilla hunden var hon väldigt cool så till slut vågade den smyga fram och nosa medan hon låtsades såva, hehe:) Man skulle kunna tro att det är svårt att ta med sig en så stor hund men jag blir alltid förvånad över hur bra det går. Hon fixar alltid själv att ta sig i och ur båtar och liknande så länge man visar var smartaste stället är. Nåja, nu har jag lovordat min lilla tös, jag är bara så glad åt att hon fungerar så fint socialt nu med tanke på hur totalt livrädd för och osäker på folk hon var i början.

Igår var det söndagsträning. Jag tog med båda rottisarna. Min hjärna hade dock tagit en liten avstickare och var inte anträffbar då för tillfället så jag kan väl inte precis säga att jag utförde några stordåd, hehe:) Milou fick i alla fall träna riktigt bra hundmöten med Bodils bearded collie Eddie, jättebra! Båda hundarna skötte sig fint så kanske det så småningom börjar lossna för lilla bebis-Milou:)

Förövrigt får jag gratulera Pia och Fredrik som har fått hem sin lilla tollarbebis igår, Bosse:) All lycka till med kommande jaktstjärna!

Jepps, det har Heidi, Willy, jag, Molly och Viggo pysslat med idag. Betet har verkligen gått åt sig snabbt i första sommarhagen och då är den säkert närmare 1 hektar! Nåja, just i den hagen är jorden ganska näringsfattig, det i kombination med torka ger ju inte direkt stora mängder gräs.

Heidi och jag hade bestämt att vi skulle fixa den andra sommarhagen idag. Just det, bestämt! Det betyder då alltså att två vuxna människor, hundar och bebis har spenderat sisådär fyra timmar med att bygga staket i regn. Har man bestämt sig så är det ju omöjligt att inte bygga färdigt.. :)

Klara blev vi i alla fall och det var verkligen jätteskönt! När allt var fixat flyttade vi hästarna coh de går nu som bäst i nya hagen och mumsar i sig massor med gräs. För övrigt är det underbart med regnvått gräs, bästa medicinen mot ev dåliga hästhovar eller varma ben.

Det har varit lite ostadigt väder de senaste nätterna så hästarna har haft täcke på sig på natten. Hmm, jag kan inte minnas att jag var såhär förr? Jag anser mig inte vara en sån som tycker att hästarna skall ha täcken på sig i tid och otid men jag kan inte hjälpa en gnagande oroskänsla. När ja ligger i sängen och försöker sova samtidigt som regnet smattrar ser jag framför mig frusna ledsan hästögon.. Usch! Nej, det är ingen direkt sommarvärme heller. Till dess sommarn kommer på allvar får nog hästarna ha täcken på sig om det regnar någon längre stund. Thyra har för övrigt fått ett nytt regntäcke så att jag har ett till bra att byta om med, fyndat på rea för 30 (!) euro:)

Imorgon kommer nya farbrorn och lilla Ramsegubben åker hem till sig. Snyft, stackars Thyra kommer att bli så ledsen.. :(

Nya farbrorn har inte gått på gräs lika mycket som våra hästar och därför kommer alla att stå inne i stallet ett par tre nätter i alla fall nu i början.

Molly hälsar att hon just nu ligger bredvid sängen och snarkar, trött av att ha jobbat i stallet och på betet en hel dag:) God natt alla!